Som en liten fjäril blåser bort i en liten vindputs följer du efter i varje sväng jag tar. Om jag tittar bakom mig så står du där med ett leende på dina läppar och tårar i ögonen dina. När du försvinner kommer jag att gå under botten. Men jag ska ställa mig upp och släppa in ljuset genom mina persienner, lite i taget så inte jag blir omkull vällt av allt det ljusa. Bara för att ännu en gång kunna tänka på dig med ett leende på mina läppar.
Det är som ett litet tidigt farväl, ett långsamt farväl som kommer hänga i luften varenda gång jag känner din närvaro.
Som en gråsugga under en sten kommer jag vara kall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar