Tomtens spöke.

Tomten är ett spöke som har blivit för gammal för att tänka på andra och för gammal för att anställa tomtenissar som ska tillverka julklapparna till de små barnen.
Stackars barnen runt jordens klot som inga tomteklappar får.

Men kanske kommer tomten och hälsa på under natten då allt är mörkt och alla sover djupt, han kommer för att äta kakorna och dricka mjölken alla har ställt fram så fint till hans ära.
Lämna allt i en enda röra och låta någon annan bry sig om att skaffa klapparna.

Vi kan inte skylla på en gammal för att den inte längre orkar med med klarheten i sitt huvud, det blir för mycket för den gamle om den inte får sitta och ta det lugnt, leva i sin egna takt.

Bara för att tomten är ett gammalt, tjurigt spöke.

Aje.

Det är ett mysterium hur saker man inte kan ta på kan göra så ont.

Att en sak så långt borta från jordens existens kan kännas så verklig.

Mysterium eller magi?

Om livet hade varit en dans på rosen blad hade allt varit underbart.

Men nu är det så att det är en dans på rosen buskar och dom har taggar.

Lär man sig att hoppa över taggarna smidigt så blir allt lättare.

Men det är svårt. 

Svårt :(

.

jag tappade fötterna, men nu är fötterna tillbaka med ben och kött till och med skinnet är tillbaka med de små tunna och fina hårstråna.

Jag fattar inte.

Tänk om det finns spöken
Tänk om man skulle kunna se dom
Tänk om man skulle kunna prata med spökena

Om man hade kunnat bli vän med spöken
Bästa vänner
Då skulle man kunna utnyttja vänskapen så bra att man kunde be dom att spöka för någon man vill ska känna sig rädd.
Eller bara för att ta och spela någon ett spratt.

Man säger ju att "spöken kan inte skada dig" fast tänk om spöken skulle kunna skada en levande människa tänk vad onda människor skulle utnyttja detta om de kunde prata och bli vänner med ett eller sju spöken.

Men vad är ondska egentligen?
Och vad är då motsatsen? (God?)
Är det Gud vs Djävulen, vem vinner i så fall.
Eller är det en och samma person?
Det får jag tänka på en annan gång.

Jag håller på att dö.

Halsen svullnar upp.
Hjärtat slår alldeles för fort.
Jag är vilse.

.

Den som gömmer huvudet i busken visar hela häcken.

ja.

Kärleken är större än allt.
Kärleken är Gud.

Om det finns en gud så måste det vara kärleken för kärleken anses vara god och de säger att Gud är god. Men jag tycker inte att guden dom beskriver är god eftersom den inte förlåter, kärleken förlåter, vilka mer bevis måste jag ge.

I krig och kärlek är allt tillåtet.

Håll käften.

Hur kan man sakna respekt över huvud taget.
Hur kan man sitta och fortsätta mala på om någonting den andra personen uppenbarligen inte gillar att den sitter och säger.
Hur många gånger måste man tala om för en person att lägga av, när ska personen förstå att det finns saker som heter att gå för lång.

En normalt funtad person skulle inte undgå att förstå när det är nog.
Kanske måste man banka in budskapet med en slägga i huvudet på personen.

Så håll käften.
Skulle du kunna göra mig den tjänsten och hålla käft.

Svart sten.

Det svartnar för ögonen.
Halsen svullnar.
Huvudet flyger runt, runt.

Det känns svårt när min mp3 har gått sönder.
Jag vill skrika rätt ut att jag hatar hela världen.
Hur kunde detta gå till?

Jobbigt.

Det är konstigt det här med lök.
Som rå är den stark och som tillagad blir den söt.
Två helt olika sidor med flera olika lager, den beter sig falskt, man vet inte vem den egentligen är.

Slutet.

Känslan av att klara någonting som verkar omöjligt från början är obeskrivlig.

När man väl har klarat av det så vet man inte hur man ska fira kanske bara sitter man ner på rumpan helt tom och tittar på ingenting speciellt och känner sig helt slut men mest tom eftersom man nu har klarat ev det och inte har någonting att göra efteråt.

Kanske ångrar man sig över att man är så smart.

Dum.

När man känner sig så trött att man tror sig veta att man kan slå sönder och samman sin närmaste, då kanske man kan börja förstå att man behöver en paus.
Men tänk om man skulle stanna kvar och göra någonting dumt som man efteråt skulle ångra är det då rätt kan kalla sig själv "helt jävla dum i huvudet"?

Kärlekens skull.

När man är så lycklig att man bara vill skrika rätt ut av lycka så att alla hör och ser ens lycka. Då vet man att man mår bra och att man lever för kärlekens skull.
När man sitter ner i lugnan ro och plötsligt kommer tänker "jag vill hoppa ut genom fönstret med huvudet före". Då vet man att man mår dåligt och lever för hatets skull.

Bananskal.

Ibland bara halkar man in på saker och ting och sen går det inte att stoppa det som håller på att hända.
Man kan bara sitta där bredvid och se när allting bara flyter på och rullar fram. Tänk om det skulle finnas en stoppknapp vad sådana där tillfällen.
Vad skönt det skulle varit.
Bananskal är jobbiga ibland men det är bara att gilla läget.

Bara skinka, japp japp. Prima skinka, japp, japp.

Hm.

Borta bra med hemma bäst.
Fast vad tjänar det till att komma hem när man ändå bara känner sig ensam?

Smärta

Ibland behöver jag den så hårt att jag kan skrika rakt ut när jag inte hittar den.
Har en jävla förmåga att tappa bort min lycka någonstans och har svårt att hitta den igen
Ibland bara fattar man ingenting alls

Stanna världen.

Skulle vilja spola tillbaka och stanna tiden en stund, för alltid. Eller i alla fall en liten stund så jag skulle kunna rama in dig och sätta upp dig på min vägg. Du är vacker som den underbaraste tavlan i hela universum.

Sliten.

När tröttheten slår dig i ryggen och du inte orkar gå upp
det är då du vet att din kropp är färdig för att lämnas in på lagning
och behöver få några extra reservdelar att ha på lager.

Hur kunde det.

Jobbigt att ha en apa på ena axlen
och en noshörning på den andra.
De väger olika mycket och jag känner
mig sne och ojämn.

Totalt helt underbart och förfärligt jobbigt.

Du borde gå.

Jag skulle hellre ta och kasta mig själv i sjön och se mig själv plågas till döds än att ge dig en blick av vänskap.
Helst skulle jag vilja se dig bli uppäten av kråkor en vacker sommardag när allting är perfekt.
För hur perfekt allting än är så kan det alltid bli bättre.
Du är typ eldens helvete, varje gång jag ser dig eller någon nämner ditt namn kommer elden och slår till mig.
Jag skulle hellre se alla mina nära och kära bli av med sina tummar än att se dig le av lycka.

Ehm.

När livet känns hårt och allt det fina långt borta:
svälj och tänk varma tankar tills du skrattar så hårt för dig själv att alla i din omgivning tror att du blivit helt galen och blir så rädda för dig att de går upp i rök.

Tänka.

Skulle man kunna bli så störd i huvudet att man går och tar en kniv från sin kökslåda och skär sig ett djupt vackert sår på armen för att se blodet flyta ut ur kroppen.
Skulle det göra ont och hur ont skulle det då göra?
Vad skulle man få ut av att se sitt blod rinna och tänk om man får panik och syr ihop sig själv hemma för att försöka stoppa blödningen utan att lyckas.
Tänk om hela ens hud skulle gå sönder av nålen för att den var smutsig.
Måste man tänka efter hela tiden om allting man gör ska man bolla med tankarna och komma fram till allt dåligt som kan tänkas hända om man skär sig i armen eller ska man bara göra.
Ska vi tänka en extra gång?

Hoppas.

När du tycker att det är svårt finns det inget annat att göra än att svälja och fortsätta gå in mot framtiden där du förhoppningsvis hittar ett ljus att följa och hoppas på att ljuset för alltid ska finnas framför dig och aldrig förvandlas till ett mörker så att du går vilse.

Untitled.

Vi skapar själv vårat paradis och vårat helvete
Vi bestämmer över våra egna känslor
Vi sortera bort det vi vill glömma och kastar det iväg
Men jag är orolig över hur det ska sluta, tänk om det vi kastat bort hittar sig en väg att studsa tillbaka in i våra liv, slå oss hårt i magen, så hårt att vi flyger baklänges långt bort och inte hittar en väg tillbaka.