Stanna världen.

Skulle vilja spola tillbaka och stanna tiden en stund, för alltid. Eller i alla fall en liten stund så jag skulle kunna rama in dig och sätta upp dig på min vägg. Du är vacker som den underbaraste tavlan i hela universum.

Sliten.

När tröttheten slår dig i ryggen och du inte orkar gå upp
det är då du vet att din kropp är färdig för att lämnas in på lagning
och behöver få några extra reservdelar att ha på lager.

Hur kunde det.

Jobbigt att ha en apa på ena axlen
och en noshörning på den andra.
De väger olika mycket och jag känner
mig sne och ojämn.

Totalt helt underbart och förfärligt jobbigt.

Du borde gå.

Jag skulle hellre ta och kasta mig själv i sjön och se mig själv plågas till döds än att ge dig en blick av vänskap.
Helst skulle jag vilja se dig bli uppäten av kråkor en vacker sommardag när allting är perfekt.
För hur perfekt allting än är så kan det alltid bli bättre.
Du är typ eldens helvete, varje gång jag ser dig eller någon nämner ditt namn kommer elden och slår till mig.
Jag skulle hellre se alla mina nära och kära bli av med sina tummar än att se dig le av lycka.