.

Hon ligger i min soffa och skakar, sätter händerna för ansiktet och gömmer sig och vågar inte titta. Hon är rädd. Det är intressant att se på hennes rädsla, med ett snett leende på mina läppar iakttar jag henne. Nästan så att jag njuter av att se henne rädd.
En fråga blåses ut ur min mun, bara för att se om hon fortfarande hoppar till av minsta lilla oväntade sak, hon är inte lika rädd. Fast det dröjer inte länge innan hon blir stel och hoppar till av rädsla igen, händerna för ansiktet tar hon inte bort på ett långt tag nu, hon vill inte se men känner att hon måste? Hon är rädd.
När det är slut säger hon "VAA?! Vilket tråkigt slut".