Knas.

upp och ner
bak och fram
ut och in
och på snedden

Snabbare och hårdare slår det i mina öron, det gör så ont att jag vill skrika ibland.
Allting är i så stor obalans nu att jag bara ger mig, orkar inte kämpa emot mer.
Om det bara skulle finnas lite mer att stödja sig mot, lite mer att falla tillbaka på så hade jag tagit den enkla vägen och bara hoppat av.
Jag vill inte vara med mer, låt mig gå hem.