Hur kan man leva med sig själv utan att skämmas när man bara tar och tar utan att ens ge tillbaka ett litet leende.
Hur kan en annan bara titta och se på utan att säga ett ord. Hur kan man se på utan att gå under. Hur kan man inte tappa självbehärskningen och skrika rätt ut.
Snacka om att ha ett stort hjärta av guld som är gjort av diamant, att stå där och le måste göra dig till den starkaste personen på hela jordklotet.
Som en kaktus står du nerplantad och lever på det lilla vattnet du får en gång i månaden. Utan att klaga mer än en gång i månaden precis när du känner att du håller på att vissna, då får du ditt vatten igen och allting börjar om på nytt för femtielfte gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar