måndag 11 oktober 2010

Lämna mig.

Med solen i nacken känns det som om jag flyger framåt, uppåt och åt sidan
Det finns en liten röst i min tå långt där nere som skriker upp åt mig att stanna
Men varför stanna när man inte vet hur och när det känns så bra
Varför och hur
Men aldrig
Aldrig någonsin ska jag sluta bara fortsätta och inte kolla bak igen
Kanske kan du känna hur bra det känns om jag tänker på dig när jag har solen i min nacke
Då vet vi båda hur omöjligt det är att stanna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar