Hjälp.

En tryckande känsla från ovan får mig att vilja kasta mig ner på marken.
Platt på mage vill jag ligga så långt bort från himlen som möjligt.
Helst vill jag ha en betongvägg över mig så att jag inte syns och så inte den tryckande känslan kan hitta mig och ta sig med mig dit den ska.
Jag vill stanna här i tryggheten.

.

"Där man hjälps åt."
Det betyder att man ska vara hjälpsam tillbaka när någon har hjälp dig, så mycket vet jag.

Ondska.

Vad är egentligen ondska?
Enligt synonymordboken är det en gudlöshet.
Men kan man förklara ett ord så enkelt eller är det en hel vetenskap som man aldrig kan sluta att forska i?
Finns det inget slutgiltig svar, ingen definition, ingen punkt i detta ämne?
Är ondska samma som universum utan slut eller ett svart hål, helt oupptäckt?
Jag förstår ingenting.
Ondska = sadist?

Efter regn kommer solsken.

"Man kan inte skapa en regnbåge utan lite regn."
Det är ju sant, så ny har jag bestämt mig för att stormen är över och jag har blivit en vacker regnbåge.

Svett.

Nu känns det bra i kroppen igen, att den har fått svettas och att ryggen fått bli helt blöt.
Kan det finnas en bättre känsla när man får ta igen förlorad tid.

Fri.

Jag skiter i livet.
Tar grannens vapen och skjuter av mig skallen.

Kan ställa mig på någon ödemark där aldrig någonsin någon kommer att hitta mig.
Och försöka se om jag kan se när min hjärna flyger iväg ifrån mig.
Fri kommer hjärnan bli och bara försvinna från allt och aldrig behöva komma tillbaka.

Aldrig mer.

Jag är så trött på detta.
Så trött att jag inte längre orkar gråta över det.
Orkar jag bry mig egentligen?
Ja, jag bryr mig alltid även om det gör mig ledsen och trött.
Men att solen håller på att vakna och förgylla mitt vardagsrum får mig att le för en stund.
Snart är våren här och jag hoppar högt av lycka.

Värk i hjärnan.

Jag har så ont i huvudet att jag tror att det kommer att sprängas i tusen bitar.
Känns som jag har ett hål i bakskallen och någon står med en pinne och petar på min hjärna. Det går runt, runt.
"Allting kan gå itu men min hjärna kan gå i tusen bitar."

Rita är kul.

Om att rita är inte någonting som man gör varje dag, då är det svårt att komma på sitt motiv och helt plötsligt ritar man en tråkig blomma och tycker den blir fin och sen kommer man på tanken på att rita mammas absoluta favoritblomma, liljekonvalj.
Och sen tänkte jag: jag skulle kunna rita av mamma och göra det till en "mamma-teckning" men sen kom jag på sanningen att jag egentligen inte kan rita och blir besviken.
Varför sitter man och lurar sig själv att man kan saker när man vet att det är helt omöjligt. Den som kom på; "Ingenting är omöjligt" är/var en lögnare.

Men att sitta och rita är lugnande, det är fint att se det vita pappret få en grå ton när pennan löper över pappret. Men ännu bättre är det när man försöker rita dit en skugga och man får leka lite extra med pennan och inte behöver vara så noggrann med att linjerna ska bli fina.
Men det bästa med att rita är att se att det kan se ut som någonting som finns och man får en känsla av att man kan rita lite eftersom att det liknar någonting.

Besvikelsen kommer krypande igen när man ser att man har ritat två blommor och pappret inte är fyllt även om det var det man strävade efter när man började, att man skulle täcka hela det vita A4-pappret med blyets. Kanske skulle man skugga ett helt papper bara för att fylla det nästa gång.

Tomt.

Tomheten och ensamheten hör ihop som katt och mus.
Att känna tomhet behöver inte alls betyda att man är ensam, nej absolut inte.

Mördare.

Förstår inte hur människor kan vara så puckade i huvudet att de inte fattar att passiv rökning oxå är skadligt.
Hur kan man vara så okunnig att man inte fattar den lilla texten på paketet man köper.
Varför sitter man och röker en illaluktande pinne när man har ett spädbarn i famnen?
PUCKOO! ÄCKEL!

Att röka är inte bara självmord utan oxå mord.